rrebeccapersson.blogg.se

Nej, jag hatar inte dig. Jag kan inte hata dig. Kommer aldrig hata dig.

Jag känner bara att jag inte räcker till alltid.

Jag känner bara att när du behöver någon så finns jag alltid för dig, jag erbjuder dig allt, men det känns inte som att det uppskattas alltid.

Jag vet hur du har det, och jag gör mitt bästa för att du ska ha det bra och vara glad. Även om jag inte vet vad/hur jag ska göra, så försöker jag så gott jag kan. Men det kanske inte räcker till, jag vet inte..

När du helt random en kväll skriver "snälla rebecca stick, jag behöver inte dig" osv, ja vad ska jag göra? Låtsas som ingenting? Jag gjorde det du bad mig om.

Fast jag egentligen inte ville.

Jag kan inte gå runt och låtsas som att det inte hänt något när du skrev allt det, för jag tog verkligen åt mig av det du skrev. En bästa vän ska väl inte skriva sådär?

Det va inte jag som skrev det där, så det va inte jag som sa att jag inte ville ha dig som vän. Om jag minns rätt så va det du som bad mig sticka. Även om jag vet att du kanske inte menade det så tar man åt sig av sånt. Jag vet om att du kan säga sånt när du är arg, som du va i det sammanhanget, men ändå. Är jag din bästa vän säger man inte så bara för en sån liten sak som det handlade om.

Jag vill verkligen ha kvar dig i mitt liv, men ibland känns det som att du gått vidare, med andra vänner.

Jag har aldrig haft en vän som dig, så jag kan inte tänka mig ett liv utan dig.

Jag har det inte bättre utan dig, jag saknar dig. Jag saknar stunderna vi haft och upplevt tillsammans.